Är det inte ofattbart att fenonemet skrotmarknad inte är större? Med tanke på vintage- och loppistrenden! En skrotmarknad är ju egentligen inget annat än en gigantiskt loppis. Är det de smutsiga muttrarna som får stockholmarna att rynka på näsan? Det är ju en del av charmen och förstärker bara upplevelsen när man hittar en skatt under högarna av rostiga stänkskärmar och mopedmotorer! Ända sedan jag var liten palt har jag åkt land och rike runt (nåja, vi kom väl som längst till Hälsingland) för att gå på skrotmarknader med fassan. Några gånger har vi rensat ur ladorna på en släpvagn och själva smällt upp stånd i Falun eller Mora eller var marknaden nu kunde vara. När jag var häftig hårdrockare hittade jag en kanonfin skinnrock för 50 pesetas uppe i Lobonäs. Blir nästan lite rörd när jag tänker på detta kap. Här gick folk runt och köpte nya skinnrockar för tusentals kronor så hittade jag en, charmigt färdigsliten och allt, för en struntsumma!

Vanliga marknader verkar ju gå hem hos folk, speciellt nu på våren, så jag kan inte begripa varför det inte finns en skrotmarknad i varje svensk småstad. På vanliga marknader kan man på sin höjd komma hem med en låda kokosbollar, en renkorv och ett paket Intersportstrumpor. Men titta vad jag kom över på skrotmarknad i Mora i helgen då!

Dessutom köpte jag en Bob Dylan-filmis för en tia!

Alla som satt sin fot hos Myrorna eller vilken stockholmsloppis som helst vet att allt bra redan är urplockat samt att de vet att ta betalt för det som finns kvar. Det tar bort hela charmen i min mening. Nä, ska man hitta bra gammal skit ska man på skrotmarknad, eller åtminstone loppis, utanför tunnelbanenätet.

Bonusbilder! Saker jag inte köpte men som nästan fick mig att gråta:

Fler bilder från helgen dyker nog upp på min flickr och kanske även hos Conny! När han började fota slutade jag, och koncentrerade mig istället på att springa runt som en äggsjuk höna bland porslinsfiguriner, luffarkonst och veteranbilar.

By rubbad