Jag var ett snällt och mesigt barn. Att göra ont låg helt enkelt inte för mig. Jag stod på de svagas sida, förmodligen för att det var bland dem jag hörde hemma. Bland de andra ungarna var Anja min raka motsats, och i hennes svallvågor följde alltid Karin, en menlös hejduk och jasägare. Anja blev i tredje klass demokratiskt vald till Veckans retsticka. Vid utnämnandet av denna tvivelaktiga titel blev Anja så ledsen att hon började grina och fick åka hem. Det var första och sista gången de röstade om Veckans retsticka.
Men detta att Anja grinat. Jag minns det som otänkbart.
Vi gick alltid till fots till skolan.Först i högstadiet blev det aktuellt att åka buss, skolan låg då nere i själva samhället. Låg- och mellanstadieskolan låg bara en bit längre ner på berget. Dit gick man av bara farten på morgonen för att på eftermiddagen släpa sig uppför de branta backarna med den långa skoldagen som en sten i ryggsäcken.
Jag och Kicki går alltid hem tillsammans, så även idag. Ett stenkast framför oss uppe i backen går Anja och Karin. De går tätt ihop och viskar, tittar gång på gång bak mot mig och min kompis. Så stannar de och Karins gälla röst hörs över berget.
- Stina! Imorse var det någon som skrivit ANJA ÄR CP i snön här! Var det du eller?
Jag förnekar detta. Jag har inte skrivit ANJA ÄR CP i snön och det har förmodligen ingen annan heller. De väntar på oss medan vi närmar oss. Anja håller fram en pinne mot mig. Jag fäller ner blicken när den möter hennes mörka.
- Skriv ANJA ÄR CP i snön här, så kan vi se om det var din handstil.
Jag säger ingenting. Påpekar inte det idiotiska i deras idé. Vem i helvete har en speciell handstil när man skriver med en pinne i snön? Det spelar såklart ingen roll hur jag skriver, de kommer ändå hävda att det är jag som är skyldig till denna uppenbara ärekränkning. De vet och jag vet att jag inte kommer göra motstånd eller säga ifrån. Jag tar bara motvilligt emot pinnen och skriver ANJA ÄR CP i snön. Inte helt oväntat nickar de ivrigt och piper att just så hade det stått. Fan vad elak du är Stina, du kan väl säga det direkt istället för att skriva fegt i snön, och förresten så är CP en sjukdom faktiskt!
By rubbad
ja det var taskigt gjort stina!
nää men skämt åsido, fint skrivet faktiskt.
Och Anjas bror var lika elak och dum i huvudet han. Eller hennes båda äldre bröder var faktiskt ganska fimpade.
Det är väl konstigt att en familj kan få tre skitelaka ungar och precis lika självklart är det att föräldrarna är skilda idag.
Jämt sägs det att det inte är barnens fel, fast i den här familjen tror jag faktiskt att det var så.
Ps: Den äldsta systern var sina syskons raka motsats. Ds
Jag tycker om att du fick förolämpa henne med gott samvete (mer eller mindre). Det var ju hon som uppmanade dig att göra det i alla fall. Det skulle hon ha.
Also, jag tycker fortfarande du skriver skitbra. Ge ut en bok! Nu!
Haha, underbart skrivet! Made my day, nästan
Fantastiskt att rösta fram Veckans Retsticka över huvudtaget, helt som att det var i sin ordning att göra det. Eller, röstade ni i klassen eller viskades det på skolgården? Tänk dig om det hade skett idag, att dylikt röstades fram under ordnade former; vilka rubriker det skulle bli!
Måtte mina framtida barn aldrig bli någon Anja, Karin eller Anna. Undrar om de fortfarande är av samma karaktär…
Nä det var alltså lärarledd röstning i Rubinen, så det var inte i min klass men ryktet spred sig ju. Helt sjuk! Men Rubinen å andra sidan…
Och TACK för snälla kommentarer ska jag tillägga.