Det går inte en dag nu utan att jag tänker på våren. Jag tänker på att sitta på tunnelbanan vid Enskede gård och förbluffas av de ilsket gröna träden. Små knoppar, smaklöst gröna. Jag tänker på att stå på min patetiska lilla balkong och titta på den av föroreningar och avgaser färgade solnedgången över betongkåkarna. Tänk att känna solen i ryggen, första gången på året den faktiskt värmer jackan. Tänk när de sopar gatorna, torr asfalt kantad av det där vårgruset jag inte vet var det kommer ifrån. Tänk att känna asfalt under fötterna istället för isblandad, brun snömodd. Tänk att kunna gå normalt, utan pingvinstela pinnar till ben och stappliga steg för att inte halka. Tänk att ta den första utomhusölen innan det egentligen är tillräckligt varmt. Tänk att ta av sig jackan på vägen till jobbet för första gången. Våren ska komma som en käftsmäll. Den ska ta i ända från tårna och explodera i grönska och växtkraft. Jag ska stå handfallen och se på.
By rubbad
Vackert, jag längtar också!
Tänk bara den fantastiska grönska det bjuds på efter riksväg 45 ungefär där anna bruks bodde som barn. Just där är det som en lövtunnel lagom till skolavslutningen.
Hittade otippat hit när jag googlade efter en stol, föll därefter genast för banern och började läsa. Inte blev man besviken inte. Ska läsa från start nu. Jag gillar sånt, läsa gammalt och “komma ikapp” med nuet. Vi “ses” igen i mars 2010! (Ha överseende om jag kommenterar gammalt skit, det är lite utav min grej att lägga mig i sånt som redan varit)
åh men herreguu jag är ju en liten bläckfisk som pratar i en vatten-text-bubbla, åh, nu är jag fast.
åh nej nu var jag nyss en blåsfisk, jag kommer aldrig komma till sängs nu!
vet du, vårgruset är snögrus.
Kul! Läs och kommentera vad du vill, det är bara skoj. Och lite läskigt eftersom jag inte är van vid publik jag inte känner.